












Publicerad 2026-09-04
Hur får man med sig nybörjarstudenterna på tåget när höstens första mattekurs drar i gång? Vi följde med Lars Filipsson, lektor i matematik, till terminens inledande föreläsning.
Det är sorligt i Alfvénsalen. Runt 300 studenter från fyra civilingenjörsprogram har samlats för den första föreläsningen i envariabelanalys. På scenen står Lars Filipsson, lektor i matematik och en av KTH:s mest erfarna mattelärare.
Efter mer än 25 år i undervisningen har han prisats som Årets lärare och fått KTH:s pedagogiska pris. Ändå finns ett visst pirr inför dagens föreläsning.
– Det är lite pirrigt, men det känns alltid bra när man kommit i gång. Det här är ju den allra roligaste delen av jobbet, säger han vid en pratstund innan.
Nu vänder han sig mot studenterna.
– Jaha, ska vi börja? Välkomna allihop. Det kanske känns lite högtidligt nu, men det kommer snart att bli hemtamt. Nu smyger vi i gång.
Tonen är satt. Matte är inget man kan smita undan från.
– En del säger att det här är en svår kurs, men de flesta klarar den. Några genvägar finns inte. Man måste vara med och plugga 100 procent från dag ett.
Men först gäller det att förstå varför matematiken behövs. Den finns överallt – i kommunikation och betalningssystem, transporter och sjukvård.
– Vår civilisation skulle inte finnas utan matematik, konstaterar Lars Filipsson.
Och envariabelanalysen handlar i grunden om något ingen människa kommer undan: förändring. Teorin ger verktyg för att beskriva förändring vid en viss tidpunkt och hur förändringar byggs upp över tid.
– Det är centrala begrepp för människan. Allt liv är ju förändring.
Motivationen är levererad. Lars Filipsson är nu ordentligt i gång och tempot stiger. Så pass att pausen till slut blir tio minuter försenad.
I vestibulen utanför salen pustar kurskamraterna Linus Lundberg och Tarik Resulovic ut. De läser samhällsbyggnad och är nöjda med starten.
– Det är lite av en mjukstart. Man behöver nog de här grundläggande koncepten för att kunna bygga vidare, säger Tarik Resulovic.
Han har dessutom sett några av Lars Filipssons inspelade föreläsningar på Youtube.
– Han verkar väldigt pedagogisk och har bra koll på vad som händer i salen. När han skrev något på tavlan stannade han upp och kände av rummet, om folk hängde med eller inte.
Båda gillar problemlösning och tycker att matte är roligt. Samtidigt har de hört varningarna från äldre kursare.
– Man ska vara nöjd om man blir godkänd. Det är krävande och man måste lägga ner tid på det, säger Linus Lundberg.
Efter pausen är Lars Filipsson tillbaka framför svarta tavlan.
– Jag vill identifiera några saker som man inte ska hoppa över i kursen. Tillsammans ska vi bygga upp en arsenal av begrepp så att vi kan prata om det här under de närmaste veckorna.
Att just kunna prata om matematik är en viktig del av undervisningen. Och Lars Filipsson vill att studenterna ska kunna göra det på svenska.
Tillsammans med sin son, som läser till civilingenjör i Lund, har han därför skrivit den svenskspråkiga läroboken Förändringens matematik. Ett kapitel motsvarar en föreläsning och boken ger därmed också struktur åt kursen, som även innehåller seminarier med prov och workshops i smågrupper.
Framåt lunchtid är det över. När Lars Filipsson lämnar tavlan kommer en spontan applåd från studenterna.
Själv är han ganska slut.
– Egentligen borde man ha kortare lektioner. Två timmar är lite långt.
Hur gick det?
– Det var helt okej. Det är jätteviktigt att ta det långsamt i början så att alla är med. I dag var det nog några som tyckte att det var ganska lätt och andra som tyckte att det var lite jobbigt. Men det är svårt att undvika.
Vad händer nu?
– Jag ska tänka lite på morgondagens föreläsning, gå igenom mina exempel en gång till och jobba på att det blir ännu mer avslappnat framöver.
Text: Christer Gummeson ( gummeson@kth.se )
此内容由惯性聚合(RSS阅读器)自动聚合整理,仅供阅读参考。 原文来自 — 版权归原作者所有。