Fredrik Lundell och Daniel Söderberg leder ett nytt strategiskt initiativ med målet att påskynda upptäckten och optimeringen av hållbara material för framtidens industri och samhälle. (Foto: Christer Gummeson)
Publicerad 2026-09-08
Kan ett laboratorium lära sig självt att göra upptäckter? Den frågan står i centrum för Polaris, en ny satsning vid KTH där forskare bygger en autonom forskningsmiljö för att utveckla framtidens hållbara material.
Ambitionen är att låta artificiell intelligens ta en aktiv roll i forskningsprocessen – från att planera experiment till att analysera resultaten och föreslå nästa steg.
AI och fysikaliska modeller föreslår vilka material och experiment som är mest lovande, robotiserade system framställer och provar materialen, och resultaten används sedan för att förbättra modellerna
– Förhoppningen är att Polaris ska bli en nationell plattform där vi kan utveckla framtidens polymerer och mjuka material betydligt snabbare och mer systematiskt än i dag, säger
Daniel Söderberg
, professor i fiberprocesser, som tillsammans med
Fredrik Lundell
, professor i experimentell strömningsmekanik, leder satsningen.
Behovet är stort. Många av de material som ska ersätta dagens fossilbaserade alternativ är komplexa och svåra att förstå. Små förändringar i hur de tillverkas kan få stor betydelse för deras egenskaper. Samtidigt räcker traditionella metoder allt sämre till när forskarna vill undersöka tusentals möjliga kombinationer.
Mer än effektivisering
För att förstå den här typen av material krävs avsevärt fler experiment och mer data än vad människor kan hantera manuellt, enligt forskarna bakom initiativet.
– Med den här plattformen kan vi undersöka betydligt fler kombinationer än med traditionellt manuellt laboratoriearbete och snabbare hitta material med rätt egenskaper, säger Daniel Söderberg.
Polaris bygger på ett så kallat ”closed loop”-system där experiment, mätningar, dataanalys och modellering kopplas samman i en kontinuerlig lärprocess. Plattformen ska arbeta med biobaserade råmaterial som träfibrer och proteiner för att utveckla nya funktionella material.
Projektet handlar om mer än effektivisering. Forskarna hoppas också kunna besvara grundläggande vetenskapliga frågor om hur ett materials egenskaper uppstår ur samspelet mellan struktur, sammansättning och tillverkningsprocess.
Handlar om risktagande
Satsningen innebär samtidigt ett visst mått av risktagande. Det är långt ifrån säkert att alla materialbeteenden kan fångas av de modeller som utvecklas. Just där, menar forskarna, finns också möjligheten till de verkligt stora genombrotten.
– Den största utmaningen är att få många avancerade delar att fungera som ett sammanhängande system. Det kräver ett nära samarbete mellan flera discipliner och en plattform som samtidigt är robust och flexibel nog för olika typer av material och forskningsfrågor, säger Daniel Söderberg och påpekar att satsningen behöver en långsiktighet med en kritisk massa av forskare, ingenjörer och industripartners.
Bakom Polaris står experter på KTH inom bland annat kemi, materialvetenskap, bioteknik och artificiell intelligens. Om satsningen lyckas kan den förändra hur materialforskning bedrivs – och på sikt bidra till snabbare utveckling av allt från energiteknik till medicinska produkter.
I framtidens laboratorium kan forskaren alltså få sällskap av en ny kollega: en AI som aldrig slutar experimentera.
Donation från Olle Engkvists Stiftelse
Helena Dandenell och Anders Söderholm.
Satsningen har gjorts möjlig genom en donation på 100 miljoner kronor från Olle Engkvists Stiftelse. Överenskommelsen signerade på måndagen vid en ceremoni med KTH:s ledning, forskare och representanter från stiftelsen.
– Vi tror att utvecklingen av nya material är en viktig komponent för att lösa flera av framtidens utmaningar. Att få bidra till infrastruktur för automatisering och simulering inom materialforskningen ser vi som strategiskt betydelsefullt och vi är väldigt glada att få den möjligheten genom Polaris, säger Helena Dandenell, styrelseordförande för Olle Engkvists Stiftelse.
Anders Söderholm
, KTH:s rektor, ser forskningsprojektet som en strategisk investering i nästa generations materialforskning – där AI integreras i forskningen på nya sätt.
– Donationen ger oss möjlighet att göra långsiktiga investeringar som annars kan vara svåra att finansiera. Den är mycket värdefull och skapar förutsättningar att leda utvecklingen inom avancerad materialforskning, säger han.
