Publicerad 2026-06-08
”Rita en fyrkant, en triangel och ett hus.” Det tar bara några minuter innan 25 högstadieelever från Norrtälje har skrivit sin första fungerande kod och sett den bli till form på skärmen. På KTH får de testa programmering för första gången. För några kan det bli början på ett helt nytt intresse.
”Vet ni vad en ingenjör gör? ”
En hand räcks upp: ”Programmerar och skapar?”
I datasalen på KTH sitter 25 högstadieelever från Montessoriskolan i Norrtälje. För de flesta är det första gången de besöker KTH campus. Framför dem står fyra KTH-studenter som leder dagens workshop: en introduktion till programmering i Python.
Koppling mellan teknik och vardag
För att sätta scenen visar de exempel på ingenjörskonst med koppling till KTH: ett åttakantigt pingisrack signerat Truls Möregårdh och Spotifys logotyp. Flera elever nickar igenkännande. Plötsligt blir kopplingen mellan teknik och vardag tydlig.
Men dagens fokus ligger inte på färdiga innovationer utan på att själva få testa.
Programmeringsspråket är Python och verktyget kallas Turtle, en metod där små ”digitala sköldpaddor” ritar ut former med hjälp av kod, förklarar studenthandledaren Cissi Yang.
Eleverna får snabba instruktioner till den första uppgiften. Eleverna ger sig i kast med att få programmet att rita en fyrkant, en triangel och ett hus. Snart fylls rummet av koncentration. Tangentbordsknatter. Någon testar på nytt. Någon frågar om hjälp.
- Jag har svårt att skilja höger och vänster, det är nog det svåraste, säger Alva.
Andra är snabbt klara och går vidare till extrautmaningar. I ett hörn lutar sig en elev fram mot skärmen när den första linjen plötsligt blir en perfekt kvadrat.
Vill nå nya målgrupper
Initiativet är en del av KTH:s arbete för att nå nya målgrupper tidigt. Under de senaste två åren har omkring 15 högstadieskolor per år (i dagsläget ca 1200 elever) besökt KTH, ofta från områden där färre elever senare söker sig till tekniska utbildningar.
Klassföreståndaren, Christina Erlandsson, har tagit elever till KTH:s Pythonworkshop tidigare.
- Det här är fantastiskt. Eleverna tycker att det är roligare än de hade väntat sig. Uppgifterna är lagom svåra och det finns alltid någon student som kan hjälpa till när det kör fast.
Under förmiddagen introduceras begrepp som loopar och indentering. Former växer fram på skärmarna.
För dem som leder workshopen handlar det inte bara om att lära ut kod.
– Om jag inte var ingenjör skulle jag vara lärare, säger KTH-studenten David Tanudin. Han beskriver hur det är att försöka väcka intresse hos elever för ett ämne han själv brinner för.
Studentkollegan Zubair Yousafzai håller med.
– Jag hade själv uppskattat att få testa det här i den åldern.
Initiativet är en del av ett större rekryteringsarbete. För Viktoria Fodor, professor vid EECS och ansvarig för nationell studentrekrytering, är högstadiet en avgörande tidpunkt.
– Det är få som fokuserar på högstadieeleverna. Fångar man dem inte här väljer de en gymnasieutbildning som inte ger behörighet till KTH:s utbildningar. Och nästan 60 procent av de som varit på våra workshops säger att besöket ökat deras för att plugga teknik och programmering.
Hon ser samtidigt en utveckling där färre söker till vissa utbildningar, något hon delvis kopplar till den snabba teknikutvecklingen och AI.
– Men kunskapen kommer inte vara onödig. Samhället kommer att behöva ny kompetens för att bygga systemen och jobba med dem.
Efter en halv dag med programmering, lunch på campus och en avslutande Kahoot-tävling packar eleverna ihop. Bussen går tillbaka till Norrtälje.
På några av skärmarna lever de första fyrkanterna och trianglarna kvar – och kanske också en ny tanke: Att det där med teknik och programmering faktiskt kan vara något för dem.
Text och bild: Anna Gullers
