Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Australien.

Under 2013, innan Ryska trupper annekterat Krimhalvön från Ukraina, fick den norska fotografen Kyrre Lien en unik tillgång till ett militärläger för kosackiska barn. Där fanns cirka 150 barn så unga som åtta år, som tränades för att skjuta AK47 och försvara sig med sina bara nävar, allt i en komplicerad röra av nationalism och regional paranoia.

Kosacker är en östslavisk talande minoritetsgrupp, traditionellt från södra Ryssland och sydöstra Ukraina, och lägret organiserades av föräldrar som ville att deras avkommor skulle lära sig Kosackernas militära tradition: självstyrande, självförsörjande och villiga att försvara sina hemland med våld om det behövs.

Vid den tiden trodde generalen som styrde i lägret och föräldrarna som skrev in sina barn att NATO var det största hotet. Många av dem beskrev sig som lojala till Putin, vilket är lite ironiskt eftersom lägret inte längre existerar. När Ukraina blev annekterat 2014 stängdes stället ner och kosackerna bakom lägret splittrades utifrån sin nationalitet. Så i slutändan fanns deras fiende inte i Bryssel, utan i Moskva.

Vi snackade med fotografen Kyrre Lien om vad han såg under hans tid i lägret, och vad han lärde sig om den mycket komplexa politiska situationen i regionen.

VICE: Vad fick dig att dokumentera det här militärlägret för barn från första början?
Kyrre Lien: Jag växte upp i Norge, så att jag skulle se unga barn ner till åtta års ålder bärandes gevär och vapen i ett militärt träningsläger kändes bara fascinerande och konstigt. Jag tog första planet från Norge, men det tog flera veckor att hitta rätt kontakter och få tillgång.

Kan du beskriva vad du såg när du kom dit?
Lägret bestod av 150 barn, i runt 30 tät. De var där i två veckor. På Krim blir det väldigt varmt under sommaren, typ 30-35 grader. Värmen under dagen var väldigt intensiv. Runt lägret fanns höga berg och branta klippor. Det var grönt och låg i en mycket vacker dalgång.

Hur blev du mottagen när du anlände?
Skeptiskt. Det tog några dagar innan jag kunde prata med barnen eftersom de var lite blyga. När jag gör en story vill jag inte döma någon. Jag vill verkligen förstå vad som driver dem. Så jag ville bara lyssna och människorna som drev lägret förstod det. Visst, de visste att det de gjorde också var lite kontroversiellt. De hade redan mött mycket kritik i de ukrainska medierna.

Berätta om folket som drev lägret. Hur var de?
Huvudmannen som drev det beskrev sig själv som general Esaul och han var väldigt strikt. Han berättade för mig att barnen “kommer att kämpa så att NATO aldrig når våra gränser.” Jag kommer ihåg en dag när han närmade sig en av pojkarna som var åtta år. Generalen kastade honom i marken, drog upp honom igen och låtsades skära halsen av honom. Det är naturligtvis ett ganska extremt sätt att lära en åttaåring någonting. Efteråt kom barnet till mig och sa att han verkligen saknade sin mamma och pappa.

Shit. Hur reagerade de andra pojkarna?
Många av pojkarna trivdes i lägret. Självklart var några av dem rädda och förvånade över att se något sådant hända. Men samtidigt tycktes de vara ganska villiga att träna och att göra det här.

Kan du berätta lite om de dagliga rutinerna i lägret?
Alla går upp väldigt tidigt på morgonen. Vi skulle sedan ut och marschera upp i bergen i fem timmar, vilket är ganska svårt i 35 graders värme när du är åtta år gammal. Sen tränade de skytte med gevär, knivträning och självförsvar. Barnen brukade patrullera lägret och de omkringliggande bergen. Men de var också som vanliga barn på ett sätt. De brukade leka. Jag kom ihåg en varm dag och befälhavarna kom in med ett stort paket glass. Jag såg hur alla barnen bara strömmande mot honom och fick varsin glass. Plötsligt såg de bara ut som barn och inte soldater.

På kvällen åt de middag tillsammans och generalen skulle hålla tal om kosackernas värderingar. Barnen fick höra hur kosackerna hade varit starka krigare sedan 1500-talet. Sedan när natten föll borstade alla sina tänder, satte på sig pyjamas och gick och la sig. Medan barnen sov hade de också nattpatruller i lägret, där tre av barnen var utrustade med Kalashnikovs, knivar, skottsäkra västar och hjälmar.

Vad var det galnaste du såg i lägret?
Jag tror att för mig var det bara att se små pojkar bärandes på vapen tillverkade för att döda. Och att titta på barn som lär sig att döda människor. Det var ganska chockerande.

Vad var tuffast för barnen när det kommer till träningen?
Jag tror att den tuffaste träningen var just den fysiska träningen. Jag såg åttaåringar som gjorde intensiva push-ups och lyfte tunga stockar. I en av bilderna kan du se en grupp barn som springer med stockar som har monterats för att likna en stridsvagn. Så de sprang in i den här tunga konstruktionen och du kunde se hur barnen kämpade samtidigt som generalerna skrek “Kom igen nu, era slavar.” Han skrek på dem samtidigt som det spelades tung patriotisk kosack-musik i bakgrunden.

Fanns det några flickor i lägret eller var det bara pojkar?
Jag tror att jag kan påstå att 95 procent av barnen var killar. Det fanns några tjejer, jag kommer ihåg att det fanns ett lag krypskyttar som bestod av två unga tjejer. En av kvällarna gick vi upp med dem på bergstopparna för att ta bilder. De var båda klädda i en tung kamouflage för att smälta in med miljön, och de hade båda ett gevär över sina axlar.

Upplevde du att barnen såg sig själva som kosacker?
Som jag såg det hade de yngsta barnen varken ett intresse eller kunskap om det. Men de äldre barnen var verkligen stolta över att representera kosackernas tro och värderingar, och på ett sätt representera sitt folk. Du kunde se att de som drev lägret var hardcore kosacker. Som en av ledarna sa: “Vi lär barnen att bli sanna kosacker: orädda män redo att försvara sitt moderland.” Han sa: “Den här generationen är lat och beroende av alkohol, cigaretter och narkotika. Vill vill ändra på det.”

Tack Kyrre

Intervju av Mirjana Milovanovic. Följ henne på Instagram: mia_.m