Vi skulle bygga en ny bilmodell. Något som verkligen stack ut. Något som signalerade innovation och mod. En tydlig identitet!

Vi kom till steget där vi skulle bestämma hjul och däck. Vi funderade: vanliga hjul kändes… lite generiska. Så förväntat! Runda hjul är ju standard. De gör sitt jobb, visst, men säger inte så mycket om varumärket.

Vår logotyp däremot, en åttakantig badge, är unik och modern. Så vi började utforska idén: tänk om hjulen kunde spegla samma form? Åttakantiga hjul. En tydlig visuell identitet som verkligen stack ut. Vi gjorde research, ingen annan hade gjort så!

Vi designade, byggde och lanserade. Det såg verkligen snyggt ut. Och sedan började folk köra bilen.

“Den känns lite skakig.”

“Är det meningen att det ska hoppa sådär?”

Det visade sig att åttakantiga hjul inte rullade helt jämnt. Men det gick att lösa. Vi tog in en partner som hjälpte oss med vibrationsdämpning. Ett extra lager som jämnade ut rörelsen. En elegant lösning ovanpå vår innovation. Det tog några månader men vi var nöjda.

Sedan hörde kunder av sig – det gick inte att byta däck. Standardverktyg fungerade inte längre. Vi prioriterade om i vårt arbete. Det måste gå att byta däck. Vi tog fram adaptrar, uppdaterade verkstäder, löste logistiken.

Andra problem dök upp längs vägen: klonkande ljud i framvagnen, högt slitage på motorväg, buller i kupén, ojämn bromsverkan.

Inget av det var olösligt. Men varje lösning krävde tid, resurser och nya lager ovanpå det vi redan byggt.

Det här handlar inte om bilar.

Det handlar om hur vi bygger saker. Standarder finns inte för att begränsa kreativitet. De finns för att de har fungerat, och fortsätter fungera, tack vare många iterationer.

Runda hjul är det som redan finns. De är testade, pålitliga och kompatibla.

Åttakantiga hjul är det vi ibland bygger för att det känns mer “vårt” eller mer unikt. Och ganska ofta innebär det att vi behöver lägga tid på att få dem att fungera lika bra som det som redan fanns från början. Jag har själv varit med och byggt sådana lösningar genom åren.

Webbplatser fungerar på liknande sätt. HTML har redan inbyggda komponenter. De är standardiserade i webbläsarna, inte som en begränsning, utan som en styrka. De är robusta, testade och användarna förstår dem.

När vi väljer att bygga egna varianter av något som redan finns, tar vi ofta på oss ett större ansvar än vi först tänkt oss.

Tiden man sparar på att använda en inbyggd komponent istället för en specialsnickrad lösning kan ofta läggas på annat som skapar mer värde:

• Prestanda
• Säkerhet
• SEO
• Användningstester
• Felhantering
• Dokumentation
• Automatiserade tester
• Edge cases
• Arbeta bort teknisk skuld

Händer det här i verkligheten?

Exemplet med åttakantiga hjul är såklart överdrivet och lite fånigt. Men ja, oftare än man tror. Många webblösningar och UI-bibliotek innehåller egna implementationer av saker som redan finns lösta.

Som designers, utvecklare och produktägare kan vi hjälpas åt att ställa frågan lite tidigare i processen: behöver vi verkligen bygga det här själva?

För i slutändan handlar det sällan om om vi kan bygga något. Det kan vi oftast. Frågan är varför. Och om svaret mest handlar om att standardlösningen känns tråkig, kan det vara värt att tänka ett varv till.